Difference between revisions of "Field inventory instruction/sv"
Jump to navigation
Jump to search
| Line 63: | Line 63: | ||
| − | I normala fall ska ett aktuellt bestånd alltid inventeras så länge dess areal utgörs av minst 1 % produktiv skogsmark. Eventuella förinställningar, t.ex. klavning på ytor med 7 m radie ändras enkelt till höjdmätning på ytor med 3-5 m radie (ifall beståndet hunnit slutavverkas). Om hela beståndet vid inventeringstillfället utgörs av annat ägoslag än skogsmark är det dock ok att här slopa inventeringen. Med ett hyfsat ajourhållet beståndsregister ska det dock knappast kunna ske. På motsvarande sätt hanteras provytor, som väl teoretiskt utlagda i normalfallet inte ska kunna slopas. Om man anser att en yta tillhör en avvikande behandlingsenhet, som normalt uppstått genom att en åtgärd genomförts i delar av beståndet, finns möjlighet att dela beståndet (eg. skapa ny behandlingsenhet) och hänföra ytan till denna, vilket beskrivs [[Field_inventory_instruction/sv#Registreringar_i_datasamlaren|nedan]]. Fler ytor kan sedan hänföras till den nya behandlingsenheten. Om provytecentrum p.g.a. felnavigering hamnar i annat bestånd, eller intilliggande impediment, tillämpas spegling av centrumpunkten. Samma metod, spegling, tillämpas när provytecentrum hamnar närmre en beståndsgräns än provyteradien. Syftet med detta är att alla träd i beståndet ska ha lika stor chans att komma med i stickprovet (samma inklusionssannolikhet), även träden nära en gräns. Av praktiska orsaker tvingas man vid spegling approximera beståndsgränsen till en rät linje, vinkelrätt mot provytecentrum, se figur 1. Fler praktiska problemlösningar kan behövas i beredskap, t.ex. ifall provytecentrum hamnar nära en beståndsgräns i form av "ett spetsigt-vinkelrätt hörn" ("trubbiga hörn" kan oftast approximeras till en rät linje). | + | I normala fall ska ett aktuellt bestånd alltid inventeras så länge dess areal utgörs av minst 1 % produktiv skogsmark. Eventuella förinställningar, t.ex. klavning på ytor med 7 m radie ändras enkelt till höjdmätning på ytor med 3-5 m radie (ifall beståndet hunnit slutavverkas). Om hela beståndet vid inventeringstillfället utgörs av annat ägoslag än skogsmark är det dock ok att här slopa inventeringen. Med ett hyfsat ajourhållet beståndsregister ska det dock knappast kunna ske. På motsvarande sätt hanteras provytor, som väl teoretiskt utlagda i normalfallet inte ska kunna slopas. Om man anser att en yta tillhör en avvikande behandlingsenhet, som normalt uppstått genom att en åtgärd genomförts i delar av beståndet, finns möjlighet att dela beståndet (eg. skapa ny behandlingsenhet) och hänföra ytan till denna, vilket beskrivs [[Field_inventory_instruction/sv#Registreringar_i_datasamlaren|nedan]]. Fler ytor kan sedan hänföras till den nya behandlingsenheten. Om provytecentrum p.g.a. felnavigering hamnar i annat bestånd, eller intilliggande impediment, tillämpas spegling av centrumpunkten. Närmsta avstånd till beståndsgräns mäts då och ytan återläggs på motsvarande avstånd, mätt vinkelrätt mot gräns, i rätt bestånd. Då har man oftast hamnat snett i förhållande till de systematiskt utlagda ytorna, efter inmätning av den speglade ytan är det ok uppsöka nästa yta på sådant sätt att man är tillbaka i det systematiska mönstret. |
| + | |||
| + | Samma metod, spegling, tillämpas när provytecentrum hamnar närmre en beståndsgräns än provyteradien. Syftet med detta är att alla träd i beståndet ska ha lika stor chans att komma med i stickprovet (samma inklusionssannolikhet), även träden nära en gräns. Av praktiska orsaker tvingas man vid spegling approximera beståndsgränsen till en rät linje, vinkelrätt mot provytecentrum, se figur 1. Fler praktiska problemlösningar kan behövas i beredskap, t.ex. ifall provytecentrum hamnar nära en beståndsgräns i form av "ett spetsigt-vinkelrätt hörn" ("trubbiga hörn" kan oftast approximeras till en rät linje). | ||